Skräck,glädje ,förtvivlan och HOPP

En vecka för tidigt så satte det igång. En vaknatt fylld med förvärkar på dygn 56.
Låg temp hela natten 36,3, dippen kom på fredag eftermiddag 35,7.
Första valpen kom under kvällen, en hane 178g. trefärgad och fint tecknad.
Esther tog en lång paus innan det körde på igen. Men denna gång så hände ingenting, hon pausade igen och körde på med fina värkar igen. Men det resulterade inte i något.
Ringde och förvarnade vetrinär att vi var på väg in...har man haft en valp i tvärläge en gång så vill man inte vara med om det igen..så hellre att åka en gång för mycket.
Så packa in tik och valp i varmt för naturligtsvis så var det både mycket kallt och halt mitt i natten.
Väl framme på Blå stjärnan så blev vi väl mottagna och fick en manuell undersökning och sedan röngten.
Inget stopp någonstans, valparna låg på rad så fint. Esther fick lite hjälp av vetrinären med värkarna och valpen som var  i gången kom nästan upp till bäckenet innan den gled tillbaka igen.
Lilla E fick lite stimulerande dropp och hade fina kraftiga värkar. Valpen förfyttades men lyckades inte komma över kanten riktigt.
Vi beslutade att snitta henne.
Det var med blandande känslor jag såg de gå iväg med lilla, stora tjejen.. Jag och Mats och lillekillen var kvar på rummet med stor oro, klockan gick långlångsamt.

Tillslut så kom de in - de fina som tagit så bra hand om våra små. 
För ur magen så kom tre levande tjejer.
Valpen som glidit upp och ner var död, svullen och inte vacker så det var inte så konstigt att det varit kämpigt för henne.
De två första tjejerna vägde 202 ,185g trefärgade båda två. Den sista tjejen som låg längst in vägde 66g!! Hon är så liten så liten! Men var på en gång en pigg liten rackare.

Esther såg en aningens förundrad ut när en valp blivit fyra bara efter en liten tupplur. Men hon tar sig an sin uppgift med största allvar. Det är som om hon alltid varit en mamma. Hon månar och pysslar med sina små och det är så lugnt i valplådan.

Jag fick en konstig fråga där på sjukhuset, hur vi skulle göra ang. den lilla?? Men..vaddå? Vi gör allt vi kan, eller?
Hade det varit att Esther skulle stöta bort henne, ja då hade jag dragit öronen åt mig men Esther pysslar och grejsar med henne och den lilla sprattlar och är pigg men hon har ingen chans gentemot sina syskon vid mjölkbaren så vi får ju stödmata henne.
Efter första dygnet så hade hon gått ner ett gram men till dag 2 så hade hon ökat ett par för att tills idag gått ner igen så det är med hjärtat i halsgropen  vi nu  hoppas att bytet till pipett och mat varje timme ger resultat.
De andra valparna ökar fint i vikt och är alldeles underbara. Det är fantastiskt, de är ju en hel vecka tidiga!!!
Det är ju nästan så att man inte vågar tro på det än..